Uncategorized

Maktspel, kärlek och trons starka kraft står i centrum när Selma Lagerlöfs internationella genombrottsroman Jerusalem sätts upp som teater hösten 2019.

Lagerlöfs mästerverk är inspirerat av en sann händelse i slutet av 1800-talet då tusentals människor emigrerade från hela världen till Jerusalem, övertygade om jordens undergång. Berättelsen berör den rädsla som gror i en allt mer osäker värld – och vad den rädslan driver människor till att tro på. Det är ett drama om trons makt och människors vanmakt i ett samhälle i brant förändring.

Jerusalem är dramatiserad av Tom Silkeberg och för regin står den flerfaldigt prisbelönte danska regissören Madeleine Røn Juul som gjort sig känd för uttrycksfulla och formstarka sceniska gestaltningar, inte minst genom nytolkningar av klassiska verk.

– Den här skakande berättelsen skildrar en tid, som i likhet med vår, präglas av en utbredd misstro mot gamla institutioner, en misstro som kommer sig av en omfattande känsla av maktlöshet. Kraften i Selma Lagerlöfs berättarkonst och hennes djupa förståelse för människan liknar ingen annans, säger Kajsa Giertz, teaterchef.

Jerusalem utspelar sig ett litet samhälle på den svenska landsbygden, märkt av fattigdom. Invånarna drabbas hårt efter att byns överhuvud omkommer i en olycka. Hans död lamslår bygden vilket lämnar dörren öppen för en väckelserörelses intåg, som med löften om en ljusare framtid snabbt får fler anhängare. I centrum för den konflikt som flammar upp står det unga kärleksparet Ingmar och Gertrud som tvingas ta ställning till vad som är viktigast: samhällets överlevnad – eller kärlekens.

PREMIÄR PÅ STORAN 7 SEPTEMBER 2019

Medverkande: Tom Ahlsell, Tobias Borvin, Einar Bredefeldt, Nils Dernevik, Annika Kofoed, Dag Malmberg, Emma Mehonic, Alexander de Sousa* Gisela Swarting*.
* praktikant från Teaterhögskolan i Malmö resp. Göteborg.

Av: Selma Lagerlöf
Dramatisering: Tom Silkeberg
Regi: Madeleine Røn Juul
Scenografi: Sven Dahlberg
Musik: Hal Parfitt-Murray
Ljusdesign: Kisser Rosenquist

Spelas till 12 oktober.

En humanistisk ingenjörsnörd som av en slump upptäckte teatervärlden – och blev fast. Så kan man beskriva konstruktören Lars Möller som den här säsongen firar 30 år på Helsingborgs stadsteater.

Lars Möller haren nyckelroll på teatern. Till hans kontor kommer en strid ström av kollegor för att be om råd och slänga käft.
–Som samordnare ska jag se till att arbetet fungerar – från scenografens idé
till utförande och färdigt resultat. Det är den kollektiva processen som är så rolig, säger han.
Det var en kompis som tyckte att Lars Möller skulle passa in på en teater. På den tiden jobbade han som ingenjör och var ganska less på att arbetsuppgifterna var så teoretiska.
–Här på teatern får jag kombinera mitt tekniska intresse med det som jag känner är meningsfullt. Jag trivs jättebra och nästa år har jag varit här i 30 år.

Under dessa årtionden har de tekniska förutsättningarna förändrats drastiskt. Lars Möller jobbar numera gärna i 3D-program i datorn när han gör ritningarna till sina konstruktioner. Ungefär ett år före premiär påbörjas arbetet med en pjäs. I bästa fall får han först en detaljerad skiss av scenografen, som är den som utformar scenmiljöerna. Många gånger har scenografen även byggt en modell som visar hur miljön på scenen är tänkt att se ut. Utifrån den skapar Lars Möller millimeterexakta ritningar.
–Scenograferna är mina värsta fiender och mina bästa vänner. De gör livet surt för mig samtidigt som de får mig att göra saker jag aldrig har gjort förut, säger han.
Han plockar fram en fint arbetad modell i trä som scenografen Peter Holm
tillverkade inför Romeo och Julia som gick på Storan hösten 2017.
–Den här modellen är som en dröm. Man ser alla detaljer och det underlättar
jättemycket för mitt arbete.

Som konstruktör har Lars Möller ett stort ansvar för att byggena fungerar och är säkra att använda för alla som arbetar på scen. Många gånger uppfattar inte publiken vilka tekniska finurligheter som faktiskt döljer sig bakom scendekoren. Som den där invecklade golvluckan han jobbade med så länge.
Ännu mer komplex, och betydligt mer visuell, var Martin Chocholouseks
scenografi till Alice i Underlandet 2013. I den ingick ett stort kubformat objekt
vars sidor var tre gånger tre meter. Taket skulle gå att stå på och den 900 kilo tunga lådan, som innehöll en massa tekniska finesser, måste dessutom gå att hissa upp i tågvinden ovanför Storans scen.
–Jag trodde aldrig att det skulle funka, men det gjorde det, säger Lars Möller.
Det är sällan han ligger sömnlös på nätterna över jobbrelaterade detaljer.
Men promenaderna med hunden Smilla uppe på Svedberga kulle gör under för
kreativiteten.
–Då jobbar hjärnan och plötsligt kan det dyka upp oväntade lösningar. Jag vill alltid hitta enkla svar på komplicerade problem.

Med humor, livemusik och avslappnat barhäng vill teatern bjuda in till en ny och självklar mötesplats i Nöjeshelsingborg. INNERFICKAN är en av flera spännande nyheter inom ramen
för StadsteaternPLUS.

Konstnärlige ledaren för StadsteaternPLUS, Evamaria Björk, är också den som frontar en av teaterns nya satsningar; INNERFICKAN på Storans sidoscen.
–Det som lockar folk är bra livemusik, barhäng och underhållning. Allt det ska INNERFICKAN innehålla. Och förhoppningsvis kan vi utöka med fler datum nästa spelår, säger hon.

StadsteaternPLUS är samlingsnamnet för teaterns satsning på ett rikt och spännande utbud utanför de ordinarie teaterföreställningarna. Syftet är att locka ännu fler till teaterhuset.

–Det är en demokratisk fråga. En stadsteater ska fungera ungefär som stadsbiblioteken gör. Den ska vara en plats för alla, en plats som känns naturlig att gå till för att träffa andra, fika och uppleva saker tillsammans. Därför vill vi erbjuda mer, säger producenten Elin Heijkenskjöld som ingår i StadsteaternPLUS arbetsgrupp.
Med ett förflutet som körledare brinner hon inte minst för Lunchkören, som är en annan av de helt nya programpunkterna.
–Vi drar fram ett piano och efter att ha värmt upp sjunger vi i 30 minuter och sen går man hem eller tillbaka till jobbet. Det är enkelt och kul, säger Elin Heijkenskjöld.
Med allt från Annika Norlin till Evert Taube i sånghäftet hoppas teatern attrahera både de lite äldre och dem som arbetar och är sugna på att göra något roligt under lunchpausen.
–Man behöver inte anmäla sig i förväg. Inte heller kunna sjunga
eller läsa noter. Det är bara att komma hit och vara med när man
har lust.

Förutom nyheterna INNERFICKAN och Lunchkören lanserar StadsteaternPLUS också Ljuset på som belyser angelägna, aktuella ämnen tillsammans med inbjudna gäster.
– Jag tror att folk lockas till en teater om det märks att vi är en del av vad som händer i staden och världen – internationella kvinnodagen, Springtime, kanelbullens dag… Smalt och brett, stort och smått. Det finns massor att göra, säger Evamaria Björk.

”Fake news”, alternativa fakta och bluffartade inlägg i sociala medier. Vem kan man lita på, nuförtiden? Säsongen 2018/2019 är Stadsteaterns tema brännhett.

En av Stadsteaterns uppgifter är att hålla fingret i luften och vara i dialog med samtiden. Därför kändes det självklart för teaterchefen Kajsa Giertz att temat för kommande spelår, som även är ett valår, ska vara sanning.
–Att vara sann, sannolik och trogen – att få folk att tro på vad man säger – är något som teatern varit upptagen av ända sedan teaterteoretikern Stanislavskijs tid. Teatern försöker vara sann, men egentligen är ju allt fejk. Eller är det på riktigt?, säger hon.

Som teaterchef leder Kajsa Giertz repertoarrådet i vilket teaterns dramaturg, flera av skådespelarna och delar av marknadsavdelningen ingår. Det är rådet som diskuterar fram ett tema för säsongen.
–När vi funderade på tema för spelåret 2018/2019 var det amerikanska presidentvalet högst upp på agendan och begreppet fake news fanns på allas
läppar. Jag var först orolig att det skulle kännas helt passé ett och ett halvt år senare, men det hade jag inte behövt vara, säger Kajsa Giertz.
Den arena där tunga institutioner som mediehusen, public service och de etablerade politiska partierna tidigare agerade relativt ostört har genom till exempel sociala medier öppnats upp för andra aktörer.
–Förr hade de etablerade tidningarna och mediekanalerna en tydligare auktoritet och en ensamrätt på att säga sanningen. Nu kan fler göra sina röster hörda, vilket är både positivt och negativt. Det innebär framför allt att vi måste
förhålla oss mer kritiskt till det vi läser och hör, säger Kajsa Giertz.

Det är andra året som Helsingborgs stadsteater tematiserar spelåret. Syftet är att erbjuda publiken ett verktyg genom vilket en kan titta på de olika
uppsättningarna.
–Spelåret tar sig an temat på olika sätt. Därmed inte sagt att vi kan eller ska bestämma hur publiken kommer att uppleva eller förstå en pjäs. Det fina med teatern är att publik och skådespelare tillsammans upprättar en gemensam verklighet just där och då. Alla är med och skapar kollektivt en sanning – vilket också betyder att det som är sant inte är något givet, säger Kajsa Giertz.

Hon ser det som Stadsteaterns uppgift att lyfta de stora etiska frågorna, vända på begreppen och ifrågasätta.
–Men teatern ska inte ge svar eller lösningar, utan ställa frågor för att väcka tankar och samtal om våra liv och livsvillkor. Kanske bidrar vi på så sätt till att vår värld blir en lite bättre plats? Det hoppas i alla fall jag.